Miljöskadad

Idag var jag ute med barnen på eftermiddagen. Vi var runt i de flesta parker här i området, med ett kortare stopp i varje park. Vi var på jakt efter lekkamrat åt Clara (det gick sådär… tur att hon hade mig =) ).

Men, vid ett tillfälle kom ett flygplan av samma typ som Bromma-linjen över oss, på ganska låg höjd. Flygledarkuggen började genast spinna där inne… det var låg höjd ända här ute, vanligtvis svänger de upp mot Stockholm innan de kommer fram till vårt hus när de startar norrut… Så jag tog upp min mobil och skrev ett SMS till Helene som jag visste jobbade kvällen. Jag skrev:

”360 3.0?”

Gissade alltså på att han fått kurs 360 grader och 3000 fot.

Efter en stund fick jag tillbaka ”Ha ha, inte alls miljöskadad eller så – 360 grader 2000 fot faktiskt.”

Så jo, miljöskadad antar jag =)

Den nedre ringen visar flygplatsen, den övre vart vi var.

/M

Finbesök på jobbet

En dag i förra veckan när jag kom cyklande till jobbet stod där en karavan av svarta bilar och tuffingar med snäckor i öronen utanför. Jag gick upp och sade lite skämtsamt att ”nu har vi säpo nere vid grinden” och det hade vi faktiskt, Trollhättan skulle visst få VIP-besök. Jag hann knappt ur duschen förrän ett plan rullade in på plattan och karavanen körde ut för att möta det.

Nu förstår jag att det är svårt att se skillnad på de skalliga gubbarna i den här bilden, men en av dem är statsministern =)

/M

Segelflyg

I måndags var vi på flygplatsen inbjudna till segelflygklubben för att provflyga lite, gratis. Det var jättehärligt. Här är några bilder…

Flygplanet som vi seglade i, här med bromsarna utfällda

Vi bogserades upp av en cessna 172 (gissa vad den röda tråden som är fasttejpad utnapå huven är för något).

Vänersborg i bakgrunden

Och så några omgivningsbilder…

Av oss 5 som jobbar i tornet var det bara jag där, så jag tog med mig Daniel och tänkte att ”går det så går det” =) Det gick, han fick också komma med upp på en liten tur.

Efteråt grillade vi och hade det trevligt.

/M

Viktigaste uppfinningarna

Den brittiska mobiloperatören Tesco Mobile listar historiens 25 viktigaste uppfinningar. Inte helt oväntat kommer hjulet på första plats. Men redan på andra plats följer…

1 Hjulet
2 FLYGPLANET
3 Glödlampan
4 Internet
5 PC:n
6 Telefonen
7 Penicillinet
8 iPhone
9 Toaletten
10 Förbränningsmotorn
11 P-pillret
12 Tvättmaskinen
13 Centralvärmen
14 Kylskåpet
15 Värktabletten
16 Ångmotorn
17 Frysen
18 Kameran
19 Bilen
20 Glasögonen
21 Mobiltelefonen
22 Toalettpappret
23 Dammsugaren
24 Tåget
25 Google

Dock kan man ju starkt ifrågasätta iPhones placering =)

/M

oops…

…så fel det kan bli.

I presentationsfilen i föregående inlägg finns ett faktafel på slide nr100. Det var inte Limhis folk som mötte Coriantumr (den siste Jarediten) utan Muleks folk, alltså långt tidigare.

Det stämmer dock att det var Limhis folk som hittade uppteckningen om Jarediterna (Ethers bok) då de sökte efter Zarahemlas land men istället fann ett land översållat av ben och ruiner från ett utdött folk.

En uppdaterad version av PDF-filen finns nu i länken i föregående inlägg.

/M

”Överaskning”

Göteborgshumor: Flygindustrin blev över-askad!

Skämt åsido, där satt man i tornet och försökte hitta på något vettigt att göra bäst man kunde. Visst, det var ett väldigt jobb i början innan alla fick klart för sig vad som gällde, men när man väl konstaterat att ”nej, de kommer inte iväg till Bromma denna turen heller” så satt man ju där…

Så här är resultatet av min dötid…

En man vid namn Rodney Meldrum har gjort omfattande forskning på var i Amerika Mormons boks folk levde. Han utgår från DNA-studier som gjorts på indianfolken, och radar sedan upp en mängd bevis för att det inte alls var i Centralamerika, som de flesta antar. Maya- och Inkafolken visar sig inte ha något med boken att göra, om man skall tro honom. Läs och bedöm själv.

VarHändeMormonsBok.pdf (4MB)

/M

Luftballong

I måndags morse när jag satt där i min ensamhet på jobbet tidigt på morgonen fick jag oväntat besök. All ordinarie flygtrafik var ju som bekant ställd (pga. vulkanutbrottet på Island), så det var precis ingenting att göra.

Så ringer en herre från Dalslands ballongklubb och frågar försiktigt om de kan komma upp och flyga lite över Vänersborg och Trollhättan, och ev. flygplatsen om det går bra.

I vanliga fall vill man hålla luftballonger så långt borta som möjligt, de är ju rätt så ivägen och tar ju en evighet att flytta på om man får annan trafik, men en dag som denna utan ett flygplan i luften – varför inte =)

På ballongklubbens hemsida finns några fina bilder från Vänersborg och av flygplatsen tagna uppifrån luften, ca 400 meters höjd.

http://www.foreningar.fargelanda.se/dalslandsballongklubb/index.php?option=com_content&view=category&layout=blog&id=340&Itemid=365

Flygplatsen inkl. tornet är alltså till vänster om banan… vad liten den ser ut där uppifrån =)

/M

Bloggens tveklöst längsta inlägg

Här kommer mitt jippie-Mattias-är-färdig-flygledare-inlägg. =)

Jag har så smått börjat förstå att det är på riktigt, men det var inte det lättaste att ta in i början. HAN ÄR FÄRDIG!! Jag kände mig alltid säker på att han skulle klara det (när han väl kommit in på skolan), men det känns ändå så stort. Vilken resa det har varit och vad han har kämpat. Jag är så OTROLIGT stolt över honom!

Jag minns hur det hela började. Mattias hade just kommit hem från mission och vi pratade i telefon för första gången. Vi pratade framtidsplaner och han sa att han funderade på pilotyrket. Jag sa väl nåt i stil med usch och kanske kan jag ha nämnt att jag för egen del i alla fall inte ville ha nån pilot till make.. (Med tanke på arbetstiderna och mina stackars nerver.) Mattias blev tyst och jag förstod inte varför han brydde sig så mycket om vad jag tyckte.. Nästa gång vi pratade hade han uppenbarligen funderat vidare och sa ”Vad tycker du om flygledare då?” Vi hade ju inte ens hunnit träffas än efter hans mission, men jag får erkänna att jag vid den frågan började inse att han kanske hade planer på att umgås rätt stadigt i framtiden. =) Och så blev det ju. Men det är en helt annan historia. Tillbaka till flygledarplanerna. (Jag kan förresten erkänna att jag från början inte riktigt visste vad en flygledare var… Trodde som så många andra att det var de där grabbarna med orange flaggor som viftar på banan. Det är det alltså INTE.) =)

Mattias sökte till flygledarskolan (Entry Point North på Sturup) direkt, men p.g.a. utbildningsstopp fick han vänta två år innan han ens fick göra första provet. Vi hann gifta oss, flytta till Karlstad och lämna Karlstad och flytta till Kungsbacka. Mattias jobbade med ekonomi på kyrkans fastighetsförvaltning (ett jobb han inte direkt trivdes med eftersom bara en tiondel av hans hjärna behövdes) och jag läste på GU (for the record kan sägas att jag behövde ca 110 % av min hjärna). Jag minns när han äntligen fick åka ner till Sturup för första intagningsprovet……och hur modstulen och besviken han var när han kom hem! Jag minns att jag fick ett sms om att han ”bara ville ifrån den fula flygplatsen”. (Ja alltså, Sturup är väl inte sådär jättesnyggt faktiskt.) Han var helt säker på att han inte gått vidare för han tyckte det gått dåligt. Men jag minns också det förvånade sms:et jag fick några veckor senare när han fått svar: ”Jag förstår ingenting… Jag gick vidare…” Jag fattade heller ingenting. Vad han pratade om alltså, men efter en stund gick det upp ett ljus.

Sen tog det väl några månader till innan han fick åka ner till Sturup igen och göra nästa prov. Brevet med det resultatet kom precis innan vi skulle ut och äta julmiddag med Mattias jobb. Mattias hade inte hunnit hem emellan så jag la undan brevet och bestämde mig med pirr i magen att inte berätta om det förrän vi kom hem på kvällen för annars skulle Mattias inte kunna koncentrera sig på nåt annat under middagen. Men nån gång under middagen frågade han om posten (han hade ju väntat på beskedet ett tag) och jag kunde inte ljuga… När vi sen kom hem och han skulle öppna det fick jag INTE titta, utan jag fick sätta mig med ryggen mot honom. Åh, vad nervöst det var. Han var helt tyst och sen hörde jag bara ett ”hehe” och då fattade jag direkt att det var goda nyheter!

Sen blev han kallad till en intervju och efter det läkarundersökning i Stockholm och allt gick bara bra! När intagningsbeskedet till EPN kom kändes det så stort så vi nästan ville rama in det. Och ändå visste vi att äventyret bara börjat… Men tänk att Mattias kommit in på flygledarutbildningen, det trodde man ju var näst intill omöjligt. Så MÅÅÅNGA som gallrats bort under processens gång, men Mattias var kvar!

Så Mattias sa upp sig, vi lyckades med konststycket att få en lägenhet i Staffanstorp och flyttade ner på ren vinst och förlust och med mig nästan höggravid. Det började med att utbildningen flyttades fram nån månad så Mattias fick veckopendla till Kungsbacka innan han började på Sturup den 8 oktober 07. Sen började pluggandet och jag minns hur jag satt och förhörde Mattias om och om igen om flygplansnamn, modeller, koder, flight level och en massa annat. Det var ju nästan så jag började kunna en del själv – weird. =P

Vi vet flera som flyttat närmare sina föräldrar när de väntat barn. Jag förstår varför. Vi gjorde precis tvärtom. Vi hade fyra timmar till min familj och typ sju till Mattias. Men vi flyttade ner och födde vårt första barn i Lund och klarade allting själva utan någon vi kände i närheten (tror vi hade barnvakt tre gånger det första året). Det kändes inte som något så märkvärdigt då, det var ju bara så det var. Men nu när jag tänker på det i efterhand får jag faktiskt säga att jag vill gå emot jantelagen och säga att jag är stolt över oss. Mattias hade den mest intensiva och psykiskt krävande tiden i sitt liv samtidigt som vi blev föräldrar för första gången med den omställningen som det innebar. Trots det så när jag tänker tillbaka på den tiden känner jag bara lugn. Jag kände mig direkt trygg i mammarollen och behövde inte ringa min mamma varenda minut. Vi fick definitivt hjälp, även om den var av en annan sort… ;-) Och tack och lov att vi inte fick ett kolikbarn!

Mattias hade faktiskt tenta den dagen Clara var beräknad till, måndagen den 7 januari. Men inget hände ju då, så det var lugnt. Inget hände resten av skolveckan heller och inte nästa heller. Men Mattias satt där med mobiltelefonen med sig i simulatorn beredd att när som helt köra de två milen hem. Men det behövdes som sagt inte, Clara var så medgörlig att hon väntade till helgen. Hon föddes tidig söndagmorgon den 20 januari och vi åkte hem från patienthotellet på onsdagen. På torsdagen var Mattias tillbaka på skolan igen (ingen möjlighet till tio pappadagar här inte). Jag var hemma själv med Clara sen dess och det var inte ens läskigt.

De där tre dagarna var för övrigt de enda Mattias missade under hela utbildningen. Han satsade och kämpade och pluggade och gav hela tiden sitt allt. Och jag försökte så gott jag kunde att stötta, peppa och förhöra. Hans instruktörer hade makt att kasta ut honom när som helst under utbildningen om de inte tyckte att han hade vad som krävdes och på de teoretiska proven fick de bara chans till ett omprov, annars var det hejdå. (Inte som på universitetet direkt där man kan tenta om i flera år om man behagar…) Vi fick höra att det gick ovanligt bra för Mattias klass, det var bara en som tvingades lämna skolan i förtid.

Sen allt det där med att veta att vi skulle bli utplacerade någonstans i landet om allt gick som det skulle. Nervositeten av att inte veta om det bara skulle bli Norrlandalternativ. Sen fick vi veta att alternativen var Kiruna, Växjö och Karlstad. En lättnad att Karlstad var med men en skräck att the outer darkness också var en lika stor möjlighet. Glädjetårar när det blev Karlstad. Sen kom tiden i Halmstad när Mattias utbildning avslutades där. En härlig vårmånad full av förväntan. Sen kom det där lilla tillsynes oskyldiga samtalet till Mattias på lunchen en dag. PANG! Luftfarsverket hade släppt sin bomb. Inget Karlstad för oss. Två veckor innan vi skulle åka upp, alla möbler och saker var redan flyttade. Så ledsna vi var, jag tog det nog hårdare än Mattias. Eller ja, det gjorde jag garanterat. Och vilken FRUSTRATION över LFV:s handlande mot oss och att vi behövde kontakta facket för att få flytten fixad trots att de lovat oss den. Vi skulle minsann gå ”ekonomiskt skadefria” ur det här. Visst. Vi ligger fortfarande ute med några tusen kronor för att när de skulle betala våra dubbla hyror var vi tvunga att skatta på den ”extra inkomsten”. Alltså betalade de ca 67 %. Men det ordnar väl sig i nästa deklaration. Men ändå. Vi kände i alla fall en lättnad när vi fick välja mellan två nya flygplatser – Trollhättan Vänersborg och Skavsta. Valet var inte svårt, i alla fall inte i den situationen vi var då. Så vi startade ett nytt febrilt lägenhetsletande och när vi såg annonsen på lägenheten vi nu bor i i Vänersborg kändes den helt rätt direkt för båda. Trots att vi inte sett den inuti och innan vi ens sett den utanpå. Och vi hade en sån tur (=blev så välsignade) att vi fick komma in i lägenheten TVÅ månader tidigare än när den egentligen skulle gått. Så det blev bara tre bostadslösa veckor hos min familj. Och vad vi trivs bra här! I lägenheten, i staden, i församlingen, och Mattias på jobbet såklart. Så mycket bättre än vad jag tror vi någonsin skulle trivts i Karlstad… Eller det vet man ju inte, vi skulle ju haft Mattias familj där och så, men i övrigt tror jag inte vi skulle ha det riktigt lika bra där uppe som här. =) Det blev en jackpottvinst till slut! Jag hoppas inte LFV får några fler idéer.

Så tillbaka till varför jag började skriva det här mastrodontinlägget – Mattias har nu suttit med en instruktör bakom ryggen i ett drygt halvår på flygplatsen här. Med precis samma press som i skolan – duger du inte får du tyvärr sluta. Jag kan inte fatta att han är färdig, efter all den här tiden och alla bergochdalbanor. Mattias hade klasskamrater som tog tjänstledigt från sina gamla jobb när de började utbildningen, så de hade något att falla tillbaka på ifall det inte gick vägen. Nåt sånt fanns aldrig för oss, vi fick verkligen sätta allt på ett kort.

MATTIAS, JAG ÄR SÅ STOLT ÖVER DIG!! Om det hade funnits en scen inblandad skulle jag gjort precis som Eriks flickvän…

(Och det hade jag varit även om det inte gått så bra som det gjorde.. Ingen kan kämpa som du!)

/S

Färdigskolad

Så kom dagen för min ”utcheckning,” helt utan förvarning =) Vi hade jullunch i tornet igår, och efter det kom chefen med en liten julklapp vardera. Efter det sade hon ”Men Mattias, det var väl inte det här du ville ha egentligen? Det är väl något annat du vill ha allra mest?” Och så fiskade hon upp ett kuvert innehållande mitt alldeles egna flygledarcertifikat. Igår hade jag alltså för första gången ensam ansvaret när jag sade mina ”klart starta” och ”klart landa” =)

Efter snart 7 månader på Trollhättans flygplats föregånget av 1½ år i Skåne på flygledarskolan och dessförinnan 3 års lång väntan på att få komma in på flygledarskolan är jag äntligen i mål. Ingalunda fullärd, men med licens att ”övningsköra på egen hand” precis som mannen på förarprovet sade till mig när jag fick mitt körkort. Jag ska inte krocka några plan i alla fall =)

Jag är lycklig! =)

/M