Den som väntar på något gott…

Nop, här har inget hänt än… En vecka över tiden nu. Får se om den lille behagar komma ut under nästa vecka. Är inte längre så säker på att den hinner ut innan Ninas födelsedag! Varför dröjer han/hon? Vi som t.o.m. håller på och storstädar lägenheten så att han/hon verkligen ska känna sig välkommen! =P

Jag tycker inte det har varit så jobbigt att vara höggravid som jag trodde det skulle vara. Man har ju hört både de ena och det andra från olika kvinnor och naturligtvis har alla en förkärlek till att berätta det allra värsta och jobbigaste. Det är väl självklart, de är ju stolta att de klarat av det. Så eftersom allt man hört har varit om hur tungt och hemskt det är, var jag förmodligen förberedd på värre än vad jag tyckte det var. Det är ju inte så att man en morgon helt plötsligt vaknar upp med jättestor mage och svullna ben. Det kommer ju succesivt, så att man hinner vänja sig. Sedan finns det ju tillstånd man inte direkt kan vänja sig vid kanske, som illamående eller halsbränna. Illamåendet i början av graviditeten vande jag mig definitivt inte vid (och det var just så hemskt som jag tidigare hört!), men halsbränna har jag tack och lov förskonats från. Men jag får ändå erkänna att de senaste två veckorna har varit ganska tunga. Men det är tur att man har en så snäll man som hjälper en med allt man inte orkar eller klarar av utan att få ont.

Jag undrar om det blir samma med förlossningen. Jag hoppas det! =P Alltså, att det inte blir så hemskt som jag föreställt mig efter att ha hört andra kvinnor prata om det. Men det är väl inte så stor chans kanske. =)

Mitt motto nu: ”En avklarad förlossning är en bra förlossning!” =)

/S

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *