Praktiserande ensamstående fembarnsmamma

Ibland händer allt på en gång.

Mattias skulle vara instruktör (för en klass saudiearaber) på EPN på Sturup i tre veckor. Det innebar naturligtvis att han fick veckopendla, så jag fick vara ensam med barnen under veckorna.

Måndag morgon den 20 april när jag och pojkarna körde Clara till skolan ringde David och sa att bebisen kommit under natten! Edward och Sabrina skulle köra Jennifer och Tamina till oss vid lunch och eftersom det blivit kejsarsnitt med pojken skulle Nina och David bli kvar på sjukhuset lite längre än planerat. Så det var bara att kavla upp ärmarna och förbereda sig för en vecka som ensamstående fembarnsmamma! Jag började med att åka och panikhandla och jag var väl inte jättestolt över den handlingen kan erkännas, men jag visste att jag inte skulle ha möjlighet att stå lång tid vid spisen samtidigt som jag varje dag behövde få fram lunch och middag på bordet, så det fick bli lätta grejer.

Veckan gick bra. Det var både roligt och extremt uttröttande. =) Töserna verkade inte längta hem det minsta och barnen lekte bra tillsammans. Och vädret blev plötsligt sommar. Men jag var tacksam över att Clara valde att stanna hemma från skolan tisdag och onsdag (de får göra det när de vill när de går i f-klass), för att få upp alla barnen och klä på dem och promenera med alla barnen för att lämna Clara på skolan innan kl. 08.10 på morgonen var rätt jobbigt. Så det var skönt att jag bara behövde göra det på torsdagen. Och det var skönt med Clara hemma, hon blev ju rätt stor i sammanhanget. =)

Att somna på kvällarna var lite segt för Tamina, men det gick. Hon var inte ledsen, utan var nöjd när hon fick hänga med mig. Hon kallade mig mamma redan från början, hihi. =) Enda gången jag minns att hon blev upprörd var när hon såg Elias amma. 😉

Här är några bilder, blev inte så många. Ingen tid att hålla på att fota när man punktmarkerar två små. Vet inte riktigt hur Tamina är nu, men jag minns att hon ju traskade iväg och försvann en liten stund några gånger förra sommaren, så jag tänkte det var bäst att hålla stenkoll på henne trots att hon nu inte visade några direkta rymningstendenser. Vädret var som sagt underbart så vi var ute ganska mycket, men det var ansträngande att hela tiden vara så spänd och passa på barn som ibland sprang iväg åt olika håll samtidigt. Det var skönt när vi gick in, där rymningsmöjligheterna är mycket begränsade! Av rädsla att jag inte skulle kunna hålla koll på alla så vägrade jag att gå till Nolhaga, där är för stort och för mycket folk, så vi höll oss i parken här utanför och i Båtparken.

1

2

På väg till Båtparken. Skrindan är jättebra!

3

4

Ett mellanmål.

5

6

Studsmattan är alltid kul.

7

8

På onsdag eftermiddag kom mamma och Ellen en stund för att hjälpa mig. Jag behövde nämligen lämna in bilen på verkstan. Allt på en gång som sagt! Så då såg Ellen efter barnen medan jag och mamma körde varsin bil till verkstan så jag kunde åka med henne tillbaka. Den hjälpen var jag tacksam för, det hade varit omöjligt att klara annars!

På torsdag eftermiddag kom Solveig och hämtade tjejerna för att skjutsa dem hem till Trollhättan och få hälsa på sin lillebror. Men det var väl inget som det brådskade så där jättemycket med tyckte Jenni, hon hade gärna stannat kvar! =) Så även om allt kanske inte gick på räls hela veckan, så höll jag i alla fall alla barn glada, mätta och vid liv så jag är rätt nöjd. 😉

/S

En reaktion på “Praktiserande ensamstående fembarnsmamma”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *