Äntligen pappa

Så hände det till slut – lilla Clara kom till världen. Några timmar av intensiv smärta – kroppslig för Stina och själslig för mig – följt av den största glädjen man kan föreställa sig. Vi grät båda två (faktiskt alla tre) när hon kom upp i famnen.

Jag vet att de som inte upplevt det här inte riktigt förstår vad jag talar om, jag förstod i varje fall inte. Fortfarande på föräldrautbildningen kändes det hela ganska avlägset, det enda jag kunde riktigt ta in var fakta om själva förlossningen, det praktiska.

I det ögonblicket jag fick se henne förändrades allt som i en handvändning. På en sekund blev sådant som tidigare kännts rätt så viktigt i livet ganska litet, medan den här lilla människan, tillsammans med Stina som alltid varit viktig, det enda som egentligen betydde något.

Äntligen hemma

Upplevelsen att bli pappa rekommenderas med största innerlighet =) Med min långa erfarenhet på 89 timmar (de flesta av dem i vaket tillstånd) känns det som att en helt ny värld öppnats, en värld av nya känslor och upplevelser, och att lära känna en sida av sig själv som man inte tidigare varit så bekant med.

Jag blev överraskad av hur naturligt allt kändes, första gången jag skulle lyfta upp henne var jag så osäker på hur man kunde hålla det sköra lilla livet, och det kändes lite meck med den första blöjan, men efter bara några timmar kändes allt så självklart och naturligt. Och så skall det väl förstås vara också.

Några av våra vänner har fått barn före oss, vissa flera år före oss, och visst känns det som att man glider ifrån varandra lite… eller mycket… men det är nog oundvikligt, ett lika naturligt fasbyte som att gå från att vara singel till att vara gift. Det är ju också påfrestande för vänskapsrelationer ibland.

I kyrkan har man ju lärt sig om familjer, att det är den största källan till lycka och den övergripande meningen med livet. Det har jag trott på i många år, men inte förrän nu förstår jag det till fullo. Det känns som att börja livet på nytt (med färre timmars sömn men så mycket större glädje i hjärtat).

/M

Tröttsamt att äta

En reaktion på “Äntligen pappa”

  1. Så underbart charmig. Tänk att man kan vara så liten och söt egentligen. Tycker hon ser ut att vara lite lik sin mamma utifrån fotot. Grattis till er alla tre! Vi längtar till dess Clara gör sitt första besök i Borås församling. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *