Ännu en promenad

Idag tog vi en promenad i aftonsolen. Det var kallt!

Det var till och med lite is på vår lilla damm. Stina inspekterade, och gjorde en liten dans nere vid isen…

Skönt att komma in i värmen…

Moster Ellen är här i några dagar nu. Första dagen var Clara i farten och kräktes ner henne, men de har blivit ganska goda vänner ändå =)

/M

Egen säng och allt…

Så har Clara sovit i sängen i över en vecka (utan vagn-babyliften)… Hon sover 3 timmar, vaknar och vill ha mat, sover tre timmar till. Det känns ganska lyxigt med tanke på alla bebisar som skriker och håller liv under nätterna. När alla brallor är i tvätten får man ta det som är över… storlek 62 – det är ett tag kvar tills de passar =)

En annan detalj – Clara verkar gilla att kissa på skötbordet precis när man tagit av blöjan för att tvätta henne och sätta på en ny. Hon blir blöt på hela ryggen, så det blir en del bad =)

Clara är verkligen vår lilla solstråle. Det är så tråkigt väder här nere i skånelandet, vi har haft snö en enda helg, men det är väl inte så mycket bättre varken i Götet eller Värmland denna vinter… Här är vyn från vår balkong.

Här är Clara i sin leoparddräkt, med sitt första gosedjur (från mormor, morfar, moster och morbror).

Här sover hon så sött i vår säng…

/M

Farväl kära Candy

Vår älskade lilla sheltie somnade bredvid matte Rita igår kväll och vaknade inte imorse.

Det är med tungt hjärta vi tar farväl av en sån underbar vän som Candy. Hon har varit en stor del av vår familj, Stina har haft henne ända sedan hon gick i 7an (maj 1999), och sedan vi gifte oss har vi haft henne boende hos oss så mycket som scheman med jobb och skola tillåtit. Du kan läsa historien om Candy här.

Vi kan inte tänka oss en finare, lydigare eller mer kärleksfull hund. Gud var med dig tills vi möts igen kära vän.

Dramatik på BVC

I måndags var jag med Clara och besökte BVC för första gången. Det gick dock inte helt problemfritt…

Den morgonen vaknade jag kallsvettig, med ett mycket ömt bröst och hade 38,7 i temperatur. Typiskt… Jag försökte nå vår barnsköterska men fick inte tag på henne, så det kändes dumt att bara låta bli att gå. Jag tog alvedon och tänkte att lite feber kan väl inte vara så farligt. Dessutom skulle jag inte vara där förrän kl.14.15. Det tar bara tio minuter att gå till vårdcentralen, så det skulle jag väl klara. Det gjorde jag också (även om det tog mer än tio minuter). Väl på BVC vägde och mätte vi Clara – 4120 gram och 55 cm.

Det var sen det började snurra. Det svartnade framför ögonen och jag var nära att dåsa bort… Barnsköterskan tog Clara, såg till att jag satt med huvudet mellan benen och ropade till sig en annan sköterska som kom med en rullstol och så skjutsade de ner mig till vårdcentralen… Väl i liggande ställning kvicknade jag till hyffsat. Jag fick vila och blev sedan grundligt undersökt av läkare medan Clara blev buren och beundrad av flera olika sköterskor. Hon var så duktig och sov hela tiden.

Ja, ja, hela karusellen slutade i alla fall med (för att göra historien lite kortare) att jag fick antibiotika utskrivet och vi fick snällt vänta tills Mattias slutade skolan och kunde komma och hämta oss, för jag hade 39,6 graders feber och de ville inte låta mig gå hem…

/S

Vem är Clara lik?

Clara med pappa

Är inte den här bilden underbar? Jag älskar den!

Vi har naturligtvis funderat ganska mycket på vem Clara är lik. När hon var alldeles ny var det inte helt självklart, men nu tycker jag faktiskt hon blir mer och mer lik mig för varje dag, stackarn… =)

Den hon påminde mest om när hon var nyfödd, och gör fortfarande skulle jag säga, är dock moster Ellen. Jag tänkte på det när vi var på patienthotellet och satt och tittade på vårt lilla mirakel, att hon såg precis ut som jag minns Ellen som liten. Och det är inte dumt alls det, för Ellen var ett makalöst sött litet barn. Och det roliga var att när mamma fick se första bilden på Clara kommenterade hon också på att hon var lik Ellen.

Men hon har ärvt flera kvaliteter från sin far också – håret t.ex. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra av min kära storasyster att jag minsann inte fick hår förrän jag var ett år gammal. Så jag var faktiskt ganska förvånad när hon kom ut och hon hade fint mörkblont hår. Uppe vid pannan är det kortare och blondare och där bak är med mörkare och ca 2 cm långt skulle jag tippa på. =) Clara ska vara glad om hon fått sin fars hårgener för då får hon förhoppningsvis tjockt och härligt hår.

Hakan lär också vara från far hennes, men kinderna, näsan och munnen ser mer ut som mammas. Vi funderade mycket på vilken ögonfärg hon skulle få, blå som jag eller bruna som Mattias. Jag har visserligen hört att alla barn föds med blå ögon (?), men det var då verkligen inte lätt att se vilken färg det var. Nu tror vi dock att de är blå…till Mattias förtret. =)

Öronen var ett mysterium. Var kom de där knyckliga små sakerna ifrån? =) Mattias kände inte igen dem, men det gjorde jag fast jag inte kunde placera dem. Sen kom jag på att de är faktiskt rätt lika morbror Kenneths. Och även här konstaterade mamma samma sak när jag frågade om hon kände igen Claras öron. =)

Fötterna är definitivt från pappa, så långa och smala som de är. Clara besitter redan färdigheter som jag inte har – att kunna sära på tårna t.ex. =) Händerna är vi inte säkra på än, men lillfingrarna är i alla fall från mig. Hennes är lika sneda som mina, mammas och mormors. =) Lustigt vilka saker som går i arv…

Jag måste erkänna att jag är mäkta imponerad och mycket förvånad över att jag lyckats få en så söt unge! 😛 Om det inte var för ovanstående likheter och för att Clara aldrig var ifrån oss på sjukhuset, så skulle man ju nästan kunna trott att en förväxling hade skett. =)

/S

Framsteg

Nu har vi fått sova bättre i två nätter i sträck, för Clara har lärt sig sova i sin egen säng =) Mamma berättade att jag sov i barnvagnen i början istället för spjälsängen, så vi testade och det gick bra. I och för sig fick hon lov att börja med napp igår också, så det kanske också hjälpte henne att känna sig tryggare.

Dessutom – i början skrek hon varje gång man skulle byta blöja på henne, hon var så olycklig och underläppen bara darrade, men nu verkar hon gilla det, hon ligger tyst och snäll hela tiden =)

Jag insåg just att det är väldigt knappt om bilder på Stina här (förmodligen för att det är hon som gjort det mesta hittills) så här kommer en från alldeles nyss.

Clara och Stina

De här små statyerna har Stina under en tid önskat sig/samlat på. Först fick hon den gravida av sin mamma, och i samma veva köpte vi den med paret som kramas, och nu i jul när vi bara väntade på att Clara skulle komma ut köpte jag den tredje, med babyn, till henne i julklapp.

Den gröna saken är en souvenir från Kina, en ”familjeboll” av jade (ja, vi tror det är äkta jade, vi köpte den på fabriken) med en hel del symbolik i. För det första är där två bollar till inuti den stora (en boll i en boll i en boll), de kan snurra separat. Man kan naturligtvis inte ta ut dem, och kineserna säger att det är en symbol för de evigt sammanlänkade släktbanden. Dessutom har den en avbildning av en Drake och en Fenix mitt emot varandra. Draken är en kinesisk symbol för Kejsaren, och symboliserar mannen i ett äktenskap. Fenixfågeln representerar Kejsarinnan, sida vid sida med kejsaren.

/M

Två små gosegrisar

När Mattias kommer hem efter skolan brukar han ta Clara en stund, så jag får chans att röra mig lite fritt. =) När jag pysslat med lite saker som jag inte kunnat göra under dagen (typ duschat osv…) brukar jag gå och titta till dem och se vad de har för sig. Jag hittar dem alltid ungefär såhär. De tycker då om att mysa, de där två!

Gos 1

Gos 2

Gos 3

Gos 4

Gos 5

Gos 6

Gos 7

/S

En bra och en dålig nyhet…

…så sa min kursansvarige när han kom in i klassrummet i morse. Bänken bredvid mig var tom. De som killen bredvid mig bor och åker med var dock i skolan. Den dåliga nyheten var att han fått besked om att han inte får fortsätta utbildningen, prestationerna på förra kursmomentet var under förväntan. Det var första avskiljningen i vår klass, nu återstår 19 elever =(

Vi är förståss alla medvetna om risken, och att vi löpande utvärderas, men alla blev dels lite skakiga när beskedet kom (”kan det hända mig också?” tänkte vi nog allihop) dels tyckte vi förståss synd om honom, och kommer verkligen att sakna honom. Den goda nyheten uttryckte klassansvarige som ”men vi tror att alla ni som är kvar KOMMER att lyckas”.

Vi spenderade några timmar i den stora tornsimulatorn idag, superkul!

Precis som förr så sitter vi piloter för varandra i simulatorn. Nu har vi även Approach-positionen bemannad, så man kan säga att vi övar två moment i ett.

/M

BVC-besök

Idag kom BVC på hembesök och mätte Claras huvud, vägde henne osv. Hon har redan lyckats komma upp i sin födelsevikt och dessutom gått om den och väger nu 4030 gram. Skönt att allt sugande gett resultat… =)

Imorse lossnade även den lilla navelstumpen! =)

/S

Första helgen

Tänkte börja inlägget med att gratulera Mattias klasskompis Mattias till vinsten på typ 300 spänn för att han kom närmast med sin gissning om vilken tid på dygnet som Clara skulle födas. Hans gissning var 04.22, vilket var väldigt bra då hon ju kom 04.45.

I fredags var det dags för det första badet. Först var det allt lite läskigt, men sen insåg nog Clara att det faktiskt var rätt skönt med det ljumma vattnet. Vatten har ju trots allt varit hennes rätta element i nio månader.

Första badet

Torkning

I lördags var det äntligen dags att börja träffa släkten. Mormor, morfar, moster Ellen och syster (?) Candy kom på besök. Stackarna reste ca 8 timmar i dåligt väder bara för att få hälsa på lilla Clara och stanna i 2 timmar. Tack för att ni kom!

Här är Clara med mormor…

Med mormor

…och här med Candy. Candy var faktiskt lite nyfiken på Clara och kom fram och nosade så försiktigt, försiktigt.

Med Candy

I söndags var det härligt väder med solsken hela dagen, så vi bestämde oss för att ta ut Clara på en premiärtur i vagnen. Hon somnade direkt och sov så gott hela timmen. Det var mysigt att promenera runt i Staffanstorp tillsammans.

Promenad

Se så skönt man kan ha det i vagnen.

I vagnen

När vi var ute och gick fick vi se något som verkligen fick oss att undra hur långt söderut vi bor egentligen!

Vårblommor

/S