Gröna fingrar…

…kan jag då inte skryta med att jag har! Jag förstår inte vad jag gör för fel, men krukväxter överlever inte speciellt länge hos oss… Jag försöker ställa dem bra, komma ihåg att vattna, men inte för mycket och allt det där, men det vill sig aldrig riktigt för mig. Jag kanske pratar för lite med dem? Ska sanningen fram så pratar jag faktiskt inte alls med dem. Det hade de nog tyckt om, att få lite extra koldioxid. Men den här gången har jag t.o.m. köpt krukväxtnäring till dem, men……inte då!

Här är en bild på vårt köksfönster. Ser ni nåt som ser sorgligt ut eller?

Dessa växter köptes samtidigt på samma ställe och har fått precis samma skötsel och tillsyn. Den ena växer och frodas (eller ja, lever i alla fall), men titta på den andra – den enda stjälken som inte slokar har helt bruna blad. Detta tycker jag är beviset på att det helt enkelt är slumpen som angör vilka växter som överlever hos mig och vilka som ställer sig i en lång rad av utdöda förfäder. (Jag har i och för sig aldrig trott på slumpen, men hur förklarar man annars detta?)

Nu till något intressantare. Igår fick Clara sin vaccination och det gick jättebra. Hon sa inget när Ingela stack in nålen, men när hon sprutade in vaccinet blev hon lite ledsen, men det gick över så fort. Vilken duktig bebis! Det var nog faktiskt värre för lilla mamman som fick hålla fast sin bebis ganska hårt och se det lilla ansiktet skrynkla ihop sig till ett russin med utskjuten underläpp. Men hon är faktiskt väldigt söt när hon gråter, lilla Clara… (Jag kan säga det eftersom hon inte gråter så ofta.) =)

/S

Hej mitt vinterland

Nu har visst Skåne bestämt sig för att ge oss lite vinter i år i alla fall. Igår när vi gick till BVC snöade det och var kraftigt blåsväder. Jag fick faktiskt hålla hårt i vagnen för att den inte skulle rulla iväg när vinden kom bakifrån. Det är ofta blåsigt i Skåne. Jag tror det är för att det finns så få träd som stoppar vinden… =) På kvällen mojnade det dock och snön la sig.

Från balkongen

BVC gick bra. Clara väger nu 5410 gram och är 57,8 cm. Hon växer alltså betydligt mer på ”bredden” än på längden… Det dröjer nog ett tag till innan vi kan börja använda storlek 62 mer. Nu ska vi inte till BVC igen förrän om en månad då hon ska vaccineras.

Idag träffade vi förresten några från föräldrautbildningen igen. Jättekul att sitta och prata. Snön låg kvar och det var kallt så jag var tvungen att föreviga stunden. =)

Snöiga cyklar

En extra påpälsad Clara.

Extra påpälsad

När det var dags att gå hem var dock den mesta snön borta får erkännas…

/S

Alla Hjärtansdagskaka

Med tanke på Alla Hjärtansdag tyckte jag att vi skulle ha det lite mysigt, så jag tänkte baka något lite annorlunda. Jag har ett bra tag haft ett lite udda recept i min receptsamling som jag tyckte skulle passa bra – Rödbets- och chokladkaka.

Ingredienser:

  • 500 g färska rödbetor
  • 150 g mörk blockchoklad
  • 3 ägg
  • 4 dl socker
  • 2 dl olja
  • 1 tsk vaniljsocker
  • 3 dl vetemjöl
  • 3 tsk bakpulver
  • florsocker

Gör så här:

Borsta rödbetorna väl och koka dem mjuka i så mycket saltat vatten att det täcker ( 1 tsk salt per 5 dl vatten). Koka i ca 20 minuter. Skala dem och låt dem kallna. Sätt ugnen på 200 grader. Finriv rödbetorna (det ska bli ca 5 dl). Bryt chokladen i mindre bitar och smält dem enligt anvisningen på förpackningen. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda i choklad, rödbetor, olja, vaniljsocker och till sist mjölet blandat med bakpulvret. Rör till en smet. Häll den i en smord och bröad bakform (minst 2 liter), helst teflonbelagd med löstagbar kant. Sätt in formen i nedre delen av ugnen. Minska värmen till 175 grader efter ca 10 minuter. Grädda totalt 50-60 minuter. Känn med provsticka, kakan behöver inte vara riktigt genomgräddad. Låt kakan svalna innan den stjälps upp och sikta över lite florsocker.

Resultatet? Tja… Jag är lite kluven. =) Det blev en helt okej kaka, faktiskt riktigt god om man bara tänker på vad det är. Man bör kanske inte bita i den och förvänta sig att den ska smaka som kladdkaka, för då kan det smaka lite konstigt. Men om man i förväg tänker på att den faktiskt innehåller rödbetor så blir det en annan sak. Så tänk lite……pyttipanna i bakhuvudet vet ja =)

Chokladmängden bör dock justeras! Jag hade i typ 100 gram mer choklad än vad man skulle och ändå kändes det nödvändigt att smälta lite till och lägga ovanpå kakan sen också. =)

Jag måste dock höja ett varningens finger – köket tenderar att få lite mörkröda färgstänkar här och var… I alla fall blir det så när jag bakar med rödbetor. =)

Men ja, jag kan i alla fall rekommendera att testa receptet om ni känner er lite wild and crazy nån dag. =) Passar bra med glass till!

/S

Rödbets- och chokladkaka

Farväl kära Candy

Vår älskade lilla sheltie somnade bredvid matte Rita igår kväll och vaknade inte imorse.

Det är med tungt hjärta vi tar farväl av en sån underbar vän som Candy. Hon har varit en stor del av vår familj, Stina har haft henne ända sedan hon gick i 7an (maj 1999), och sedan vi gifte oss har vi haft henne boende hos oss så mycket som scheman med jobb och skola tillåtit. Du kan läsa historien om Candy här.

Vi kan inte tänka oss en finare, lydigare eller mer kärleksfull hund. Gud var med dig tills vi möts igen kära vän.

Jul och nyår

Tänkte berätta lite kort om vad vi hade för oss under jul och nyår. Vi har varit uppe i Borås hos min familj och hade tänkt åka hem någon gång i mellandagarna för att vara på den säkra sidan och inte riskera att vattnet gick eller liknande mitt på E6:an… Men vi stannade faktiskt ända till den 2:e.

Vi hade en trevlig julafton med mat, en massa julgodis, Kalle, klappar och allt det där. Här sitter vi allihopa och äter.

Julbord

Juldagen blev inte riktigt lika rolig eftersom Candy visade tydligt att hon inte mådde bra. Hon var bl.a. väldigt hängig och spänd i buken. Sent på kvällen åkte vi snabbt in till Blå Stjärnan i Göteborg eftersom vi kom på att hon kanske hade livmoderinflammation. Hon undersöktes och röntgades, men röntgen visade ingenting som var fel. Vi åkte hem igen och när hon inte var bättre dagen efter åkte vi till Blå Stjärnan i Borås. Hon fick stanna kvar där två dygn och de undersökte henne noggrant med ultraljud, blodprov och urinprov. Hon fick gå på en antibiotikakur, men de fick ingen klarhet i vad som var fel på henne. Och vi har inte fått svar än, men märkt att hon blev mycket piggare och gladare när hon fick värktabletter. Så uppenbarligen hade hon väldigt ont någonstans, stackarn. Hon verkar bättre nu, men vi får se om vi lyckas få klarhet i vad som är fel.

Här är en söt bild på Candy och Soya.

Soya och Candy

Apropå söta bilder. Vi fick många sådana på Jess-Mies och Qims valpar. Vilka fartdårar! De rusar fram över golven och låter som två elefanter. Valparna hade många olika namn under veckan. Här kommer en mysig bild på Qimson/Pappe/Pluto i Ellens famn.

 Ellen och valp

Men vi har haft mycket roligt också, även om vi varit oroliga för Candy. T.ex. så blev jag överraskad med en babyafton! Det var jätteroligt och ett 20-tal kom! Alla var så snälla och vi fick så många fina presenter. Tänk att jag fått två babyaftnar, en lite mindre här i Malmö också. Folk har verkligen varit generösa mot oss. Stort tack!!

Här kommer en bild när Rebecca och Sara hjälps åt att knyta alla presentsnören i mitt hår, och sedan en bild av resultatet.

 Babyafton1     

Babyafton2

En annan sak som var jättekul för mig var att jag fick chans att träffa några kompisar från min högstadie-/gymnasietid. Lisa ordnade nämligen en eftermiddag med varma mackor och sällskapsspel hemma hos sig.

Här är en bild på Rebecca, Therés, Alfrida, Johanna, Lisa och Helena.

Hos Lisa

Nyår firade vi genom att titta på fyrverkerier, se en film och äta onyttigt. =) 

Das war alles för den här gången! /S

Hej allihopa!

Eftersom vi nu flyttat ganska långt bort från alla våra nära och kära, tänkte vi att det kunde vara en bra idé att haka på den stora bloggtrenden och på så sätt kunna berätta om vad som händer och visa bilder för alla intresserade. Dessutom kommer snart vår lilla familj utökas, och då vi självsäkert räknar med att nytillskottet kommer vara ganska så söt, tänkte vi att vi naturligtvis behöver någonstans att publicera alla dessa fina bilder som kommer tas. =)

Vi har nu bott i Staffanstorp (kommunens slogan: Den skånska småstaden…) sedan den siste augusti i år, men det var inte förrän i början av oktober som Mattias slutade sitt jobb i Kungsbacka och kunde flytta ner permanent och slippa veckopendla. Anledningen till flytten är som de flesta vet att Mattias nu utbildar sig till flygledare på Entry Point North, Luftfartsverkets skola på Sturup. Att komma in på skolan var en otrolig bedrift. För det första har han stått i ansökningskö sedan han kom hem från mission 2004 (har varit utbildningsstopp p.g.a. pengabrist. Det kostar 2 miljoner att utbilda en flygledare!) och sedan följde två svåra prov, en intervju och ett hälsotest. Mattias klarade alla sållringar och blev till sist antagen och började på skolan i oktober. Mycket bra gjort, med tanke på hur få som antas! Flygledare är för övrigt en väldigt bra kompromiss för oss – Mattias får jobba på en flygplats och se (och styra över!) alla häftiga plan och Stina slipper ha honom i luften som skulle behövts om han blivit pilot. Perfekt!

Den här första terminen i Skåne har Stina förresten roat sig med att läsa teckenspråk i Malmö. Kursen är naturligtvis inte i närheten av lika tidskrävande eller ansträngande som Mattias utbildning (som är väldigt krävande) och dessutom är den ju typ slut nu, så därför lär de flesta inläggen framöver ha signaturen S. =)

Vår skånska småstad ligger ca 5 km från Lund och ca 12 km från Malmö. Vi hör dock inte till Lunds församling, utan Malmös, p.g.a. en omdirigering av Staffanstorpsborna som gjordes precis när vi flyttat ner. Men som vi märkt finns det inga stora avstånd i Skåne, allt ligger relativt nära, så det är väl inga problem.

När folk frågar om vi trivs här nere brukar Mattias svara ”Ja, förutom skånskan…” (så länge det inte är en skåning som frågar) =) Ja, den är ju svår att komma ifrån… =) Det värsta är att man inte längre reagerar när någon pratar skånska, det är liksom det ”normala” och skulle någon i en affär eller liknande helt plötsligt tala ”rent” (haha…) rycker man till av det istället. Men i vilket fall, vi trivs bra här. Skåne är inte så hemskt trots allt. =)

Dåså, då var denna blogg uppstartad! Vi hör av oss när vi har något mer eller mindre intressant att berätta! =)

Kramar!